De flesta matvaror innehåller aluminium eftersom det finns rikligt i naturen. Exempel på maträtter med högt aluminiuminnehåll är te samt några örter och kryddor. Från normala europeiska matvaror uppskattas det dagliga aluminiumintaget till 3-10 mg, litet beroende på typ av föda. I USA är dock detta vanligtvis högre på grund av större användning av avsiktliga tillsatser i t.ex smältost, torra pulverprodukter och kex. Dessa tillsatser, vilka består av aluminiumsalter, är alla godkända av myndigheterna. Nästan allt dagligt intag av aluminium kommer från naturliga källor.
Aluminium i form av hushållsfolie, menytråg, burkar och andra husgeråd används uteslutande för bevaring, lagring, konservering samt tillredning av mat och dryck. Aluminium leder värme extremt bra, är mycket energieffektivt vid tillagning och servering av varma och kalla rätter.
Aluminium är också lätt, vilket minskar transportkostnaderna och gör det lämpligt för förpackningar, där låg vikt är betydelsefullt. Aluminium används i olika förpackningstyper också i kombination med andra material på grund av sina utmärkta barriäregenskaper. Det håller mikroorganismer, luft och ljus borta och ger utomordentligt skydd och bevarande av innehållet.
Aluminiumoxid bildas på ytan av aluminiummetallen i närvaro av luft. Oxiden är stabil i pH-området 4,5-8,5 vilket gör aluminium lämpligt som förvarings- och förpackningsmaterial för en mängd olika matvaror.
Dryckesburkar och konservburkar av aluminium har en skyddande beläggning på insidan för att förlänga förvaringstiden av innehållet. Detta försäkrar att syror och salter i drycken eller maten aldrig kommer i kontakt med metallen.
Aluminium används i hushållet där mycket av vår föda slås in i aluminiumfolie. En del aluminium kan på så sätt komma in via födan, men det är allmänt accepterat att endast försumbara mängder gör det. Även aluminiums rika förekomst i naturen leder till en naturlig närvaro i vår föda. Bidraget från mat tillagad i alum-iniumkärl eller -folie och dryckesburkar är nästan försumbart (normalt av storleksordningen 0,1 mg/dygn).
Det enda undantaget är då starkt sura eller salta matvaror tillagas eller förvaras i obelagda aluminiumkärl under längre tidsperioder.
Vid låga intagsnivåer av aluminium absorberas endast en mycket liten del i mage/tarmar och nästan allt detta utsöndras av njurarna. Nyligen gjorda studier har visat att mindre än 1% av intaget aluminium absorberas och att det kan vara så litet som 0,01% beroende på andra närvarande ämnen.

Aluminium i vacciner
Aluminium finns närvarande i några vacciner som en aktiv tillsats av aluminiumhydroxid, aluminiumfosfat eller aluminiumhydroxyfosfat. En sådan tillsats finns i vaccinet för att höja immunitetsreaktionen och vissa vacciner behöver detta för att vara effektiva.
Vacciner som innehåller aktiva tillsatser är primärt de mot difteri, stelkramp, kikhosta och hepatit A och B. Man observerade att dessa vacciner inte var tillräckligt effektiva ensamma och tillsatte därför aluminiumfören-ingar som effekthöjare.
Den enda kända reaktionen som möjligen kan tillskrivas aluminiumhaltiga vacciner är lokala inflammatoriska reaktioner. I Frankrike har vävnadsprover från deltamuskeln, vanlig plats för vaccination, i några fall visat ytterst små inflammationer av makrofager med åtföljande nekroser, benämnd makrofagisk myofasciitis (MMF). Dessa lokala skador har innehållit aluminiumsalter. Vävnadsprover har i huvudsak tagits på patienter som klagat på muskelsmärtor, men som inte lokaliserats till injektionsstället och MMF har bara hittats i ett litet antal i vävnadsproverna. Därför finns det ingen konstaterad koppling mellan muskelsmärta och små lokala skador av MMF.
Aluminiumhalten i vacciner varierar mellan 0,3-1,5 mg per dos. Med hänsyn till olika vaccineringar och antalet nödvändiga upprepningar är den maximala dosen en person skulle kunna få under sin livslängd 15 mg. Det motsvarar ungefär ett oralt normalintag under två dagar.
Aluminium injicerat subkutant och intramuskulärt upplöses gradvis och går in i blodomloppet. Det försvinner sedan genom urinet, på samma sätt som aluminium som tagits upp från mag-/tarmkanalen (gastrointestinala systemet).
Säkerhetsbedömning av vacciner är också viktigt då utbyten av de i dag använda tillsatserna mot nya skulle kräva ytterligare en noggrann undersökning av alternativen innan dessa kunde godkännas.
Alla tillbakadraganden av säkerhetsskäl skulle allvarligt kunna påverka immunförsvaret och skyddseffekterna hos nuvarande använda vacciner och hota de internationella vaccinationsprogrammen.
WHO och franska organisationer har gjort ytterligare undersökningar som slagit fast att aluminium i vacciner inte utgör någon hälsorisk.

Aluminium i kosmetika
Några aluminiumsalter används i stor omfattning i kosmetika t.ex i deodoranter (döljer och tar bort lukt). Dessa produkter innehåller antiperspiranter (för att minska svettutsöndringen), färgämnen, konserveringsmedel, parfymer mm.
Antiperspiranterna innehåller ofta salter såsom aluminiumklorhydrat eller aluminiumhexaklorhydrat i halter upp till 25%. Aluminiumsalterna arbetar genom att bilda en propp i toppen på en svettkanal och därigenom minska svettflödet till hudens yta.
Tidningsartiklar och rykten som spritts den senaste tiden på internet har framkastat åsikten att kosmetika kan vara orsak till bröstcancer. Huvudargumentet för detta har varit: eftersom en stor del bröstcancerfall har observerats i den övre yttre bröstkvadranten, vilken är nära det kroppsområde där kosmetika används, så menar man att det kan finnas en möjlig koppling mellan kosmetika under armarna och bröstcancer. En framlagd studie om aluminiumupptag från deodoranter som används under armarna visar att upptaget i kroppen är högst 0,02%. (1)
Aluminium är inte klassificerat som ett cancerogent ämne av IARC och har genomgått en noggrann granskning av en internationell expertgrupp skapad av WHO/IPCS. (2)
Den amerikanska myndigheten FDA (Food and Drug Administration) indikerar att det inte finns några bevis på att kosmetika under armarna kan orsaka cancer. (3)
En epidemiologisk studie utförd i USA och utkommen 2002 har försökt utvärdera den eventuella kopplingen mellan bröstcancer och användningen av antiperspiranter och deodoranter genom att studera kroppshygienvanor hos kvinnor med bröstcancer jämfört med slumpmässigt utvalda kvinnor av samma ålder. (4)
Slutsatsen är: Resultaten stöder inte hypotesen att användning av antiperspiranter och deodoranter ökar risken för bröstcancer.
Beträffande placeringen av bröstcancer enligt American Cancer Society: De flesta cancerfallen uppträder i den övre yttre kvadranten på bröstet beroende på att det mesta av bröstvävnaderna finns där.
Studier visar att bröstcancer kan vara kopplad till hormoner - hormonstörande ämnen.
Under flera år har forskare utfört studier för EU:s räkning för att göra upp en lista på kemikalier som skulle kunna vara klassificerade som hormonstörande ämnen.
Aluminium har klassificerats i den sista kategorin. Det finns inget vetenskapligt bevis för medtagande på listan.
En översikt på aluminiums hälsorisker finns i ref 5.
Original från EAA: Aluminium and health, sju faktablad, http://www.eaa.net/
Översättning och bearbetning
Staffan Mattson